The story continues...
Jag är tillbaka i New York och har bara några dagar kvar tills jag är tillbaka i mitt älskade Montana. Kan inte vänta.Om det fortfarande finns någon som läser här vet jag inte men tvivlar väl på det, men det går i fortsättningen att följa mig på min nya blogg, cmrlife.blogg.se See you there!
Look right here
Fick en till fraga om att stanna i USA, och svaret ar nej, jag kommer inte att ta studenten i Sverige. Vet inte om jag kommer att raknas som en dropout i systemet, vilket vore ratt kul, men jag kommer antagligen att plugga i Sverige sen anda, efter att ha gjort upp svenskan.Frågor!
Fick några frågor för ett tag sen men såg det inte förrän idag, sorry...Åkte du efter ettan eller tvåan på gymnasiet?
Jag åkte efter ettan, men jag är glad att jag stannar i USA för jag hade aldrig orkat två år till.
Kommer du att åka via en organisation igen? Eller är det din värdfamilj som blir ansvarig för allt? betalar du liknande avgift som du gjorde när du åkte iväg första året eller blir det gratis?
Nej, den här gången åker jag utan organisation. Det går att åka ett år till med min amerikanska organisation men då hade jag räknats som utbytesstudent igen och därför inte kunnat graduata, för det är inte tillåtet för utbytisar på min skola. Min värdfamilj blir väl ansvarig för det mesta, ja, men jag har mycket andra människor som hjälper och stöttar mig också. Det blir inte någon avgift som det blev förra året men däremot så vill staten ha pengar för att jag ska gå i skolan där. Något som vi försöker ta oss ur eftersom Sverige och USA har ett avtal som säger att amerikaner som kommer till Sverige inte behöver betala för skolan, och troligen så gäller det åt andra hållet också. Sen så kommer vi att betala min värdfamilj för att täcka vissa kostnader för att ha mig boende där.
Somehow find, you and I collide
Jag åker tillbaka till Montana den 18 augusti, exakt ett år efter at jag lämnadde Sverige förra gången. Det råkar även vara min kompis Zachs 18årsdag, så det är kul att jag förhoppningsvis träffar honom då. Unless jag landar för sent, vet att det brukar hända sent på kvällen med vissa flygbolag.Den här bloggen är min utbytesblogg, och den kommer alltid att förknippas med det. Därför så kommer jag inte att skriva här i höst. jag kommer att starta en ny blogg, vad den kommer att heta vet jag inte än. Jag skulle verkligen behöva hjälp med en design, så om någonär bra på sånt, snälla släng in en kommentar eller maila mig på facebook eller [email protected] det skulle vara jätteuppskattat!
If you are what you say you are
I miss Montana. Två veckor i New York har gjort det värre. Väntarlängtarhoppas.You're once in a lifetime
Fick frågan om hur det funkar att stanna i USA ett år till. Det är så att om man har pluggat utomlands så kan man söka in på ett svensk universitet, om man kompletterar vissa klasser. Tror att det är Sv A-B, Eng A och Ma A. Av dessa så behöver jag Sv B, men jag kommer antagligen att ta C också, bara för att det är bra att ha. Jag kommer att bo hos min gamla värdfamilj, och är så taggad på att åka tillbaka till mitt andra hem, med mina underbara vänner!Just nu så är jag i New York, och det är riktigt varmt. Lite för varmt, men om en månad ska jag till Spanien så det är väl bara att vänja sig.
You've been hit by a smooth criminal
Idag är det en vecka sen jag lämnade Montana. Att komma hem till Sverige igen var nästan läskigt, för allting var sig så likt. Åkte till Stockholm och körde sen så fort vi kunde till Skara för att titta på Carl som tog studenten, och vi missade utspringet med en kvart. Det är lugnt, det kunde har varit mer än så.Var uppe och var social ett tag men sen så blev det för mycket och jag gick och la mig. Tänkte bara vila men det blev nog lite mer än så. Att vakna upp på svensk mark nästa morgon var overkligt, samtidigt som det var så vanligt. Nästan som om jag aldrig hade varit borta. Sjukt var det.
Att vara hemma är så vant, men ändå så nytt. Att träffa några kompisar var så härligt, men samtidigt så nytt och ovant. Inte för att något hade förändrats, men för att det ändå har hänt så mycket sen sist. Jag har förändrats massor sen jag lämnade alla i augusti, men det är som om jag vore mer "jag" än innan. Med andra ord, det är mer av en utveckling än en förändring. Utbytesåret är det bästa jag har gjort, och jag är så glad att jag kan fortsätta leva mitt liv i USA ett tag till. För nu när man tittar tillbaka, så är det så mycket mer än mitt utbytesår. Det är mitt liv.
Men alla vet vi ju att efter regn så kommer sol
Fan. Jag är inte på ett plan på väg mot mitt älskade Stockholm. Jag är i en lägenhet på Park Ave. Mardrömsscenario. Jag missade planet till Stockholm för tydligen så måste man vara på plats två timmar innan och jag var bara där en timme innan, så de släppte inte på mig. Jag var så arg, jag försökte att åka med bara handbagage, det funkar eftersom jag kommer tillbaka hit om bara två veckor men nej. Icke. Nein. Jag var så arg att jag grät och lyckades bok om till en flight imorgon. Eventuellt så blir jag kvar en dag till för hur jag än gör så kommer jag att missa studenten, som var hela anledningen till att jag skulle åka hem såhär tidigt, men inget är klart än.I ilskan som kom med att missa planet så skickade jag iväg lite txts till folk, men jag har fått så mycket fina svar att det lugnade ner mig lite. Jag saknar mina vänner massor. Alldeles för mycket.
This world keeps spinning faster
Jag är i New York, efter mycket om och men. Nar jag satt i Seattle igår så kommer en av deras TSA people up till mig och pratar om först Sverige, men snart så inser jag att han försöker värva mig till något religiöst som berättar hur man kommer till himlen. Jag säger att jag är säker på min religion men han ger mig en liten bok med en serie som ska övertyga folk tydligen. Övertygade inte mig om att hans väg är den rätta, sorry man!Det finns sjukt många Starbucks på Seattles flygplats. Jag har aldrig sett så många på en så liten yta men det är väl för att Starbucks kommer därifrån. Efter mycket om och men så kommer jag till slut på planet och vi lyfter. Efter ungefär en timme så frågar de om det finns en läkare ombord. Lite senare så får vi veta att planet kommer att landa i North Dakota för att passageraren som har blivit sjuk kan inte genomföra det som är kvar på flygningen, ungefär tre timmar. Vi landar i Fargo, North Dakota, och blir stående där i ungefär 2 timmar. Två timmar sent så landar vi i New York. Imorgon: Sverige...
I was once like you are now, and I know that it's not easy
Great Falls International Airport. Early morning. Chilly.
Min värdpappa Tom bestämde sig för att komma sent till jobbet för att kunna följa med mig till flygplatsen. Tom kommer aldrig sent till jobbet. Det är hans företag och han är alltid där typ först. Inte idag. Jag åt inte frukost, kunde inte äta. Haley kommer dit. Hon har med sig en nalle. Han heter Bernie och har en tröja som det står Montana på och håller ett kort som är en svensk flagga. Har har även en bellybutton som hon har sytt på. När vi var i Giant Springs i lördags så hittade hon en knapp spm hon gav till mig och sa att det var min avskedspresent. Jag sa, "Dang it Haley, now I can't throw it away!" Då tog hon tillbaka den och gav den idag, fastsydd på Bernie. Jag ska göra en fotoserie med honom, han kommer att följa med mig överallt i sommar.
Guillermo och Judy kom också till flygplatsen. Guillermo gav mig sin ipod. "You're not getting it, I want it back the next time I see you. It's like a month and a half."
Fan vad jag hatar att säga hejdå.
Seattle/Tacoma Airport. Not as early morning. Not as chilly.
Jag och Bernie.
Frukost på Wendy's, skypechattar med Kalle. Det här stället är rätt coolt. Jag saknar mitt GF.
All my bags are packed, I am (so NOT) ready to go
Wow. Jag trodde aldrig att dagen då jag skulle åka hem faktist skulle komma. Jag trodde aldrig att det skulle känns såhär. Jag har ett enormt behov av att prata med alla som jag har träffat i år och som har lämnat ett intryck på mig, och berätta hur mycket jag älskar dem och hur mycket de betyder för mig. Jag har lärt mig så mycket i år och jag kan inte ens börja berätta hur det känns. Det finns inte ord för vad jag känner just nu.Jag vet inte hur jag hade klarat av det här om jag inte skulle komma tillbaka nästa år. Det skulle inte gå. Jag har hela mitt liv här, mitt liv och mina underbara vänner. Nästa år kommer inte att bli samma sak, men det är bara att göra det bästa av det. Det kommer att bli kanon, för jag kommer med en start, och jag har en plats i skolan redan.
Jag måste berätta vad som hände i skolan i fredags. Jag var på väg till Photography och i the gym stod det några killar som pratade. En av dem tystnar, tittar och mig och säger "Look, she's Swedish!" Haha det var bara så random och av alla konstiga saker som har hänt så har inget sånt hänt förut. Jag önskar att jag hade kommit på något att säga men det gjorde jag inte, så jag bara log och såg glad ut.
Det finns inte mycket att säga egentligen. Jag älskar Montana och de underbara människor som finns här. De som lämnar oss, som idag när jag gick upp på chansning för att säga hejdå till Laura som på flygplatsen fast jag inte visste säkert när hon skulle vara där, för hon svarade inte. Carl, underbara Carl, jag kommer att sakna min fina Deutsche Junge. Hannah har varit borta ett tag men saknaden finns fortfarande där. Alla amerikaner som antingen kommer att uppleva senior year med mig som seniors eller underclass mig, eller dem som redan har graduatat men som jag ska göra mitt bästa för att hålla kontakten med. Ett besök till Bozeman för att hälsa på Zach är redan bestämt, frågan är när. Haley, älskade Haley, som går upp tidigt imorgon för att ge mig en nalle och som har hängt med mig de senaste tre dagarna. Mary som är på camp och som jag redan saknar något helt otroligt. Och det är bara några. Inte nämnd betyder inte glömd. Kärlek.
Haley, my partner in crime.
Zach och Carl på väg till Holter Lake.
Czech out that beautiful girl! Laura min one of a kind lunch partner.
Det löser sig
Gårdagen var sjukt kul. Jag skulle börja packa men kom aldrig så långt, för Haley och jag åkte iväg och hon berättade att hon hade kidnappat mig för hela dagen. Vi började på Dairy Queen och åt blizzards, fortsatte till några parker där vi lekte och sen så åkte vi till Target där jag köpte sjukt coola flipflops, och en enorm vattenflaska, tror inte ens att jag kan kalla det flaska. 3 liter var den. Har druckit ungefär hälften. Vi åkte förbi Guillermo och sen vidare till en annan park, innan vi åkte till Giant Springs, som är typ den finaste parken här. Vi hade sjukt kul och tog massa bilder och där kommer även Steph och möter oss. Vi går på en promenad och snackar om allt möjligt. Vi åker till en annan park där man kan leka och är där innan vi cruisar runt och till slut så hamnar vi hemma hos mig och kollar på film. Steph har då lämnat oss för att hänga med sin pojkvän. Hade en sjukt bar dag med min bästa Haley. Hennes svenska skills har förbättrats och hon ska komma och gifta sig med en svensk pojke. Stand in line!När alla ljus har brunnit ut
Min dag idag har varit helt grym. Jag kommer att sakna Haley något helt sjukt. Jag kanske skriver mer imorgon om jag har tid. Jag vill inte åka hem, även om jag kommer tillbaka.Du borde sett hur underbart jag mår
Sitter i kallaren hemma hos Zach och Carl. Jag jobbar pa att lara Zach svenska och han ar faktist ganska bra, och han funderar seriost pa att komma och plugga i Sverige. Det gjorde han innan jag kom sa jag kan inte ta cred for det.Jag har varit med dem nastan hela tiden sen skolan var slut, vi skulle aka till Gates of the Mountains men var for sena sa vi akte till Holter Lake istallet. Det var jattekul, vi hikade runt och Carl och Zach simmade. Jag tappade min kamera och Zach klattrade ner for att hamta den, och den ramlade langre sa att den var typ 10 cm fran vattnet. Zach lyckades rädda den, vilket var sjuk tur för annars så hade jag nog börjar gråta. (Datorn hos dem slutade funka igår så nu är jag hemma och har ÅÄÖ igen, och det är ny dag). Jag har en sjukt rolig video på Carl men jag tror inte att han vill att jag ska lägga upp den.
Vi åkte hem och jag åt middag, sen kom de och hämtade mig igen och jag hängde hemma hos dem hela kvällen. Jag försökte lära Zach svenska och de jäklades så mycket de kunde med mig. Vi har bestämt att jag ska komma och hälsa på Zach i Bozeman i höst, där han ska gå på college, och jag bestämde att han måste komma till Sverige när han åker för att hälsa på Carl i Tyskland. Självklart så ska han ta med sig Carl också.
När de körde hem mig så pratade vi om allt möjligt, och det kan ha varit ett hej då för vi vet inte om vi ses innan jag åker. Mycket blev sagt och det sista de sa till mig var, "Vi älskar dig". Ja, på svenska.
Take a risk, take a chance, make a change
Min sista onsdag i Montana för den här gången, känns helt jättekonstigt. Bästa Sprite åkte hem imorse, vad ska jag göra utan min favoritthaiboy? Han kramade mig, eller okay, jag kramade honom och han kramade tillbaka utan att försöka dunka huvudet i mitt eller nåt sånt som han brukar göra. Han gav mig ett armband och en stor nyckelring och en bild på honom, och det blev till att bita mig själv några gånger för att keep a straight face.
I'll miss you.
Campingplanerna som diskuterades har nu lagts ner, och istället så ska jag, Carl och Zach... Göra något annat. Fullbokad hela helgen, med packning, lek, dåliga ursäkter och häng med min värdfamilj. Känns så konstigt att jag verkligen inte vet vad jag ska säga. Inte börja med allt det nu. För om en vecka så är jag nästan på svensk mark igen. Mamma, när du läser det här, så är jag på svensk mark om mindre än en vecka.