Nytt forum!

Nya Forumo

Year Supply

Wating for time to pass

Det är mindre än två veckor kvar, och det är helt sant. Och helt sjukt. Många har sagt det innan, men nu vet jag att det är sant. Tiden går fort. Jag pratade med mina kära värdföräldrar i onsdags och hade en del glada nyheter. De blev glada, kul att de verkar lika taggade som jag är.

Idag kom flygtiderna till inrikesflyget. Jag har ungefär 1.5 timme i Minneapolis innan jag flyger vidare till Montana. Det bästa med att bo i en lite större stad är att den har en egen flygplats, det sista jag behöver är en bilresa fylld av obekväm tystnad som inte alls motsvarar förväntningarna. 

Om någon annan åker till NYC den 18 augusti och/eller flyger till Minneapolis 8.00 am den 21 augusti så hör gärna av er! Det kan ni göra annars också.

Utbytesmania, jag? Nej vaddå, jag förstår inte...

Mina dagar består just nu av i princip tre saker; Jobba, äta, sova och forumet. Jag sitter en del vid datorn för att jag inte har så mycket kontaker i den här staden, och då finns det bara en sak som gäller, nämligen Utbytesstudent.se. Där finns massor att läsa och är super om man vill veta mer om utbytesår. De har delat upp det så man kan läsa om olika förberedelser, lite om skolan och livet  när man är iväg och även hur det kan vara att komma hem, både som artiklar och även reseberättelser som medlemmarna själva har skrivit. Jag är ganska dålig på att förklara men det bästam man kan göra är näl att klicka på länken. Det finns också en karta där man kan se hur alla som åker iväg bor under sina år, jag har inte lagt in mig själv än men det kommer någon dag. Kort sagt en sida värd mer än ett besök om man vill åka  som utbytesstudent, själva sidan drivs av en före detta utbytesstudent vilket innebär att han vet vad han pratar om.

Bäst av allt är forumet, där man kan hitta svar på det mesta, och om det skulle vara nåt man undrar så får man svar av någon där.  Hur många timmar jag har spenderat där den senaste tiden vill jag inte veta, men jag kan ärlig säga att det har gjort mig klokare (på vissa sätt, mindre klok på andra kanske man kan säga). Om någon skulle undra vilket stadium jag befinner mig i just nu så kan jag säga att jag platsar rätt bra i ett fack.

Hotellstäd för hela slanten

I dagsläget befinner jag mig i Skara. Eller strax utanför om man ska vara exakt. Jobbade min första dag på hotellet, och det var faktist  kul att vara tillbaka. Särskilt när vi med hjälp av en vagn på hjul skulle få upp tvätt från källaren och det var jag som håll i grejen med knappar på. Det var som en slags lyftkran som satt fast i väggen på översta våningen som man satte fast i vagnen, tryckte på uppåtknappen för att få den över kanten och sen på neråtknappen för att den skulle åka ner. När jag skulle hissa upp den igen så snurrade den så att ena delen av vagnen hamnade under balkongen. För att den skulle hamna rätt så var man tvungen att peta på kedjan som den hängde i. Problemet är att det var mer än min höjdrädsla klarade av, så jag satt och stirrade på den för att med viljan försöka få den att hamna i rätt läge. Det gjorde den inte. Min kollega fick springa upp och hjälpa mig. Slutet gott allting gott. Nu tittar jag på 27 Dresses och försöker komma på vad den vill säga världen. Jag kommer inte fram till något av intresse, förutom att killen som spelar Kevin är snygg, men det är ingen överraskning att killen som bruden kommer få på slutet är snygg. Originellt.

Negerboll

Stoppa pressarna! Jag är hemma! Inte nog med det, det är något som har hänt som aldrig hänt förut. JAG ÄR BRUN!30gradig värme i  Kroatien har tydligen viss effekt. Nu måste jag få bort den osexiga linjen jag har på ryggen men det blir nog inte så ansträngande. Mest ligga i solen tror jag. Det är bara att hoppas. Jag har aldrig varit såhär brun förut, jag funderar nästan på att lägga upp en bild på mig själv. Problemet är att jag inte har något kamera, och jag orkar inte. Det är ingen som gråter blod för det.

The first of countdowns

Det regnar galet ute! Jag är var busskortslös på väg till plåsterhuset och lyckades använda samma biljett på väg tillbaka fast den hade gått ut. Allt var frid och fröjd, ända tills jag skulle byta buss. Jag är snål och kan absolut inte tänka mig att köpa en till (18 kr = Magnum Mandel, you do the math) så jag bestämmer mig för att vara hurtig och gå, så mycket regnade det väl inte. Jag hade fel. Jag blev blöt.

Poängen med det här är att snart är det slut, för jag åker till Kroatien imorgon. Flyger till Dubrovnik, stannar där någon dag innan jag drar vidare till Baska Voda. Mys. Åker med kusinerna den här gången, det kan bli intressant. Det brukar vara det. Igår var det 27 C i Dubrovnik. Om någon skulle vara avundsjuk på detta kan jag berätta en sak som plåster på såren; Förra veckan snöade det i Montana.

 

Graduationtwist and summerbreak, mixed together

Jag var på studentmottagning igår. Det var kul. Jag var väldigt glad och social på slutet. Men inte så stabil. Jag kom hem till slut, dags att sova, och nu, ny dag, nya studentmottagningar. Inrutat liv? Nejdå. 

Skolavslutning igår, om man ens kan kalla det för det. Komtillskolansittiaulankörensjungerrektornpratarenblomstertidnukommeruturaulantillklassrum
vilketklassrumdärärdetmentorpratarläserdiktgladsommarhejdå.

Ja, hejdå, vi ses om ett år och ett sommarlov. Jag har nog inte fattat det än, men skit samma. 






GLAD SOMMAR

 

Intressesmurfarna hoppar

Jag har inget kul (eller tråkigt) att skriva om men har inte gått och dött eller nåt. Bara om någon undrade liksom.

Home sweet home

Jag insåg att när jag var ute och jagade en häst som inte ville komma in från hagen så ringde mina värdföräldrar! FAN! Vet inte om syster har pratat med dem men det är ett nummer i telefonen som skulle kunna vara dem. Blää jobbigt, jag orkar inte förklara allt. A well, om två veckor åker jag till Kroatien, det blir mys.

Barcelonaaaa

Jag kollar på CLfinalen, 1-0 till Barcelona! Alla snackar om att ManU kommer vinna men allvarligt talat, Barca är bäst och så kommer det vara ända till slutsignalen. Jag vill se Messi lyfta bucklan!





Målgester och segergester tack!

Nordliga breddgrader

Jag är hos mina kusiner och hälsar på, det är mysigt. Troligtvis sista gången jag är här innan jag lämnar landet för att utforska det stora landet i väst, och särskilt då den stora staten i norr. Jag kanske ska färga håret när jag är här för det är verkligen behövligt. Imorse skulle jag raka benen, och när jag var klar skulle jag spola av dem. Sagt och gjort, jag ställer mig (påklädd) i duschen. Vrider oanande på vattnet samtidigt som jag håller slangen mot golvet. Då kommer bokstavligen en kalldusch över mig. Jag stänger av vattnet för att försöka förstå vad jag har gjort för fel. Det finns ju en liten spak osm man ställer in om man vill att vattnet ska komma genom slangen eller genom grejen i taket. Det pekar åt sidan, så logiskt sett så borde faktist vattnet komma genom slangen för jag tycker att den ska peka upp för att vattnet ska komma genom takgrejen men det gjorde det inte. Jag blev ganska blöt och fick ropa på Johanna. Hon blev lite fundersam när jag skrek att jag stod i duschen och behövde hjälp men sen skrattade hon. Med all rätt tycker jag.

När jag skulle flyga hit så var jag lite nervös, för jag har aldrig flugit utan min syster förut. Det gick faktist löjligt bra även om jag var sur på flygplatsen. Är det inte jättedåligt att man kan köpa smink och parfym med alla flyg, men inte godis? Jag hade gärna köpt lite sånt också, men det hade jag inte råd med. Jag ville bara ha mina lugnande M&Ms. Det fick jag inte. Funderade på att ställa till med en scen men jag insåg rätt fort jag inte skulle hinna, och om jag inte kan vinna så orkar jag inte bråka bara för att. Tur att pappa kommer hem nästa vecka, han ska köpa två halvkilos påsar. Han har nästan lovet det. Jag är en tjockis men jag är glad ändå.

Titta



Det kan inte bli mycket pojkbandigare än såhär. Brian, Nicky, Shane, Mark, Kian.
Ja, jag kunde namnen i huvudet.

Tell me what makes a man so I can get over you

Youtube på ipoden kan vara det bästa och sämsta jag är beroende av. Jag använder det mest till att lyssna på musik som jag inte har, bieffekten av detta blir att jag alltid har dåligt batteri. Det blir lite bättre av att jag har på löjligt dåligt ljus för då klarar den sig lite längre. Jag måste säga att fördelen slår allt för jag kan lyssna på alla låtar som finns! Just nu lyssnar jag på Westlife, vilka män! Texterna är otroligt underhållande;

Tell me what makes a man
Wanna give you all his heart
Smile when you're around
And cry when you're apart
If you know what makes a man
Wanna love you the way I do
Girl you gotta let me know
So I can get over you

Det är så pojkbandigt att man blir glad. Jag själv var inte riktigt besatt av någon av de stora pojkbanden när det begav sig, men under en period förra året så återupptäckte jag deras enorma charm. Då även en av mina stallvänner gillar pojkband, Backstreet Boys är hennes favoriter, blev det mycket sång under ridturerna. Det passade mycket bra med tanke på att det var sjukt mörk och omysigt. Jag kunde inte se mina fötter under dessa vinterkvällar och då är jag bara 1.62m lång. Vi skulle ha gått på BSBs konsert i Globen förra året, men det blev aldrig så. Det är ganska synd tycker jag.

Spärr

Sjukt jäva stel i hela kroppen idag. Och igår. Jag vet inte varför. Något som jag vet är att jag inte kan vrida på huvudet utan måste vrida på hela överkroppen. Problemet är jag jag är stel även där så underkroppen måste också följa med. Dålig dag för diskret stalking med andra ord. Tur att jag har vuxit ifrån det. Stalking överhuvudtaget, inte bara diskret stalking. Fast det var rätt kul ibland.

Regnar och är glad, 3 månader kvar!

Vissa dagar är man bara så sjukt peppad på att åka. Jag har precis fått ett jättegulligt mail från familjen där de skrev att de såg fram emot att jag kommer. Man kan bli glad för något så litet, för egentligen är det så stort. Idag, den här dagen är det TRE månader kvar. Det är fan inte mycket.

Nu ska jag fira faktumet att jag inte får äta imorgon med att gå och köpa något gott och framförallt ätbart!

Idag har jag...

Insett att jag skriver på ett sätt som jag har lovat mig själv att inte göra. Inte för att jag kommer redigera de senare för att de ska passa mig för det orkar jag inte men jag ska hålla käften om jag inte har något att säga. Oftast. Grejen är den att jag skriver oftast bara för att jag har tråkigt och försöker lära mig att skriva fortare och då är det lättast att bara ordbajsa. Det är med andra ord inte särskilt djupt men det finns många med djupa tankar som förtjänar er uppmärksamhet om det är det ni vill ha (ja, jag har läsare i plural) men vem vet, jag kanske kommer att bli jättedjup när jag har landat på amerikansk mark. Fortsättning följer...

Vad du är söt, min kära lilla ponny...

Idag så ringde jag till hästägaren och berättade att jag inte befinner mig inom Sveriges gränser till hösten. Att nu ha slutat med något som har betytt så otroligt mycket för mig under hela mitt liv känns tomt, jag vet inte vad jag ska göra utan hästarna ett helt år. Det har aldrig varit så länge förut. Värdfamiljen säger att de har kollat upp ställen där jag kan rida men det kommer inte bli samma sak som det är här. Sudden är dessutom en av de finaste hästar jag har suttit på och jag kommer sakna honom. Med lite tur kan jag börja rida honom när jag kommer tillbaka men själva grejen med att säga hejdå, nu blir det inget mer känns så definitivt på något sätt. Fast jag ska rida tills jag åker till Kroatien den 14 juni så helt slut är det inte. Inte än.

Haha det låter som att det har tagit slut med en pojkvän.

Nattuggla

Så sitter man här igen. Min dator är väldigt duktig och stänger av sig särskilt ofta längre, men jag har också blivit grym på att skriva med den vinklad i knäet. Om jag hittar en kamera så kan jag lägga upp bilder på hur knäna ser ut efter nån timme, jag rekommenderar ingen att sitta med den i knäet och ha på sig shorts. Jag kan tänka mig att det inte skulle vara lika illa om jag hade beniga ben men så är inte fallet och det är bara att acceptera.

Om jag vore duktig så skulle jag sitta och pränta på min svenskarapport som skulle ha varit inne i fredags men så blir inte fallet för jag har inte kommit på något att skriva om. Förslag mottages tacksamt från alla håll, och vinnande förslag belönas med en date. Med min tur blir det väl antagligen tjejdate, men fika är ju aldrig fel. Haha jag lyckades nog precis skrämma bort samtliga läsare. Det var inte tanken, gå inte! Eller kom tillbaka när det passar. Jag ska även skriva en bruksanvisning på engelska, och där blir det nog till min iPod (nanon) för den är så löjligt simpel att använda. Om jag hittar papperet med uppgiften på blir det ännu bättre tror jag. Men det gör jag nog på lunchen imorgon. Nationella i tyska imorgon kom jag precis på. Hör och läsförståelse tror jag, inte kul någonstans. Jag har nationella matte snart också men att få G brukar inte vara alltför anstängade.

Med den här texten har jag lyckats vara allmänt konstig och sjuk tråkig men sånt är livet. Sån är jag. Pluggbloggar är nog det tråkigaste som finns men jag har inget annat att skriva och jag behöver en ursäkt till att inte plugga. Det finns någon slags ironi i det.
Hade göttast alla!

Min magiska penna

Jag har en penna som lever sitt egna liv. Jag tycker att vissa pennor funkar bättre att skriva med än andra, och den här är ett praktexempel på en bra skrivpenna. Den kladdar inte, trots att jag är vänsterhänt, den ger jämn färg i bokstäverna och man skriver snyggt utan att tänka på det. Pennan gör halva jobbet helt enkelt. Det var den här pennan som fick äran att hjälpa mig med det personliga brevet till värdfamiljen. Jag måste trots allt erkänna att den inte är perfekt. Den har som mång andra, både pennor och människor, bra dagar och mindre bra dagar. Efter att den under en period legat utan lock så har den inte riktigt varit sig själv. Vad det beror på kan man ju gissa. Jag har nu efter lite research (eller vad man ska kalla det) lyckas hitta ett sätt att få pennan att ge allt igen. Slå den i bordet. Det kan låta konstig men funkar varje gång. Våld kan lösa en del problem. Slå pennan i bordet så löser sig allt annat.
Tidigare inlägg