Is it better to be safe than sorry?

Jag lever fortfarande. Inte for att nagon undrade men anda. Jobbar pa english och maste gora klart mitt open book test ikvall innan jag far sova.

Idag har jag fixat allt for min sista yearbook intervju. Jag gor en liten alternate thing for mina kara vanner som har High School House att syssla med. Killen jag ska intervjua heter Blake och jag hade turen att springa pa honom precis efter att jag hade gett upp hoppet att hitta hans larare som skulle ge en lapp till honom. Motet var lite speciellt, jag halsar pa honom och han halsar tillbaka men insag inte forst att jag ville prata med honom, for det ra ju helt normalt att random kids halsar pa varandra i the halls. Ellerdet kanske det ar foresten, men inte bland the popular kids. Blake rakar tillhora den kategorin. Jag lyckades fa det jag ville for stunden, och nar jag gar sa ropar han efter mig nar vi ska ses for intervjun. Haha det var lite speciellt men whatever works.

Pa fredag bar det av till Missoula och U of M for andra gangen under min livstid. Foreign Language days star pa schemat och jag ska fa veta hur det gar till att vara utlanning pa amerikanskt college. Maste vara vid CMR's flaggstang vid den trevliga timmen kand som 5.00 am eller nagot sant. Mitt liv ar alldeles, alldeles underbart. 

Nagon bal pa slottet blir det daremot inte for min del. Det krockade med Kalifornien och jag tror att en vecka ar vart mer an en kvall. Det ar massa folk osm inte ska ga, och aven om jag var forst med att dra mig ur sa tror jag inte att jag kommer att angra mig. Det ar ju med min favoritspanjor trots allt, sa hur trakigt kan det bli?