Home sweet home
Jag insåg att när jag var ute och jagade en häst som inte ville komma in från hagen så ringde mina värdföräldrar! FAN! Vet inte om syster har pratat med dem men det är ett nummer i telefonen som skulle kunna vara dem. Blää jobbigt, jag orkar inte förklara allt. A well, om två veckor åker jag till Kroatien, det blir mys.Barcelonaaaa
Jag kollar på CLfinalen, 1-0 till Barcelona! Alla snackar om att ManU kommer vinna men allvarligt talat, Barca är bäst och så kommer det vara ända till slutsignalen. Jag vill se Messi lyfta bucklan!
Målgester och segergester tack!
Nordliga breddgrader
Jag är hos mina kusiner och hälsar på, det är mysigt. Troligtvis sista gången jag är här innan jag lämnar landet för att utforska det stora landet i väst, och särskilt då den stora staten i norr. Jag kanske ska färga håret när jag är här för det är verkligen behövligt. Imorse skulle jag raka benen, och när jag var klar skulle jag spola av dem. Sagt och gjort, jag ställer mig (påklädd) i duschen. Vrider oanande på vattnet samtidigt som jag håller slangen mot golvet. Då kommer bokstavligen en kalldusch över mig. Jag stänger av vattnet för att försöka förstå vad jag har gjort för fel. Det finns ju en liten spak osm man ställer in om man vill att vattnet ska komma genom slangen eller genom grejen i taket. Det pekar åt sidan, så logiskt sett så borde faktist vattnet komma genom slangen för jag tycker att den ska peka upp för att vattnet ska komma genom takgrejen men det gjorde det inte. Jag blev ganska blöt och fick ropa på Johanna. Hon blev lite fundersam när jag skrek att jag stod i duschen och behövde hjälp men sen skrattade hon. Med all rätt tycker jag.När jag skulle flyga hit så var jag lite nervös, för jag har aldrig flugit utan min syster förut. Det gick faktist löjligt bra även om jag var sur på flygplatsen. Är det inte jättedåligt att man kan köpa smink och parfym med alla flyg, men inte godis? Jag hade gärna köpt lite sånt också, men det hade jag inte råd med. Jag ville bara ha mina lugnande M&Ms. Det fick jag inte. Funderade på att ställa till med en scen men jag insåg rätt fort jag inte skulle hinna, och om jag inte kan vinna så orkar jag inte bråka bara för att. Tur att pappa kommer hem nästa vecka, han ska köpa två halvkilos påsar. Han har nästan lovet det. Jag är en tjockis men jag är glad ändå.
Titta
Det kan inte bli mycket pojkbandigare än såhär. Brian, Nicky, Shane, Mark, Kian.
Ja, jag kunde namnen i huvudet.
Tell me what makes a man so I can get over you
Youtube på ipoden kan vara det bästa och sämsta jag är beroende av. Jag använder det mest till att lyssna på musik som jag inte har, bieffekten av detta blir att jag alltid har dåligt batteri. Det blir lite bättre av att jag har på löjligt dåligt ljus för då klarar den sig lite längre. Jag måste säga att fördelen slår allt för jag kan lyssna på alla låtar som finns! Just nu lyssnar jag på Westlife, vilka män! Texterna är otroligt underhållande;Tell me what makes a man
Wanna give you all his heart
Smile when you're around
And cry when you're apart
If you know what makes a man
Wanna love you the way I do
Girl you gotta let me know
So I can get over you
Det är så pojkbandigt att man blir glad. Jag själv var inte riktigt besatt av någon av de stora pojkbanden när det begav sig, men under en period förra året så återupptäckte jag deras enorma charm. Då även en av mina stallvänner gillar pojkband, Backstreet Boys är hennes favoriter, blev det mycket sång under ridturerna. Det passade mycket bra med tanke på att det var sjukt mörk och omysigt. Jag kunde inte se mina fötter under dessa vinterkvällar och då är jag bara 1.62m lång. Vi skulle ha gått på BSBs konsert i Globen förra året, men det blev aldrig så. Det är ganska synd tycker jag.
Spärr
Sjukt jäva stel i hela kroppen idag. Och igår. Jag vet inte varför. Något som jag vet är att jag inte kan vrida på huvudet utan måste vrida på hela överkroppen. Problemet är jag jag är stel även där så underkroppen måste också följa med. Dålig dag för diskret stalking med andra ord. Tur att jag har vuxit ifrån det. Stalking överhuvudtaget, inte bara diskret stalking. Fast det var rätt kul ibland.
Regnar och är glad, 3 månader kvar!
Vissa dagar är man bara så sjukt peppad på att åka. Jag har precis fått ett jättegulligt mail från familjen där de skrev att de såg fram emot att jag kommer. Man kan bli glad för något så litet, för egentligen är det så stort. Idag, den här dagen är det TRE månader kvar. Det är fan inte mycket.
Nu ska jag fira faktumet att jag inte får äta imorgon med att gå och köpa något gott och framförallt ätbart!
Idag har jag...
Insett att jag skriver på ett sätt som jag har lovat mig själv att inte göra. Inte för att jag kommer redigera de senare för att de ska passa mig för det orkar jag inte men jag ska hålla käften om jag inte har något att säga. Oftast. Grejen är den att jag skriver oftast bara för att jag har tråkigt och försöker lära mig att skriva fortare och då är det lättast att bara ordbajsa. Det är med andra ord inte särskilt djupt men det finns många med djupa tankar som förtjänar er uppmärksamhet om det är det ni vill ha (ja, jag har läsare i plural) men vem vet, jag kanske kommer att bli jättedjup när jag har landat på amerikansk mark. Fortsättning följer...Nedräkning
Två prov kvar, sen är det klart för den här terminen. Nästa gång jag pluggar för ett prov kommer jag sitta på andra sidan Atlanten, i Great Falls, Montana. Min skola kommer att heta Charles M. Russell High School, home of the Rustlers (boskapstjuvarna, wohooo!) och mina skolfärger kommer att vara mörkgrön och guld. Det är rätt sjukt när man tänker på det. För fem månader sen hade jag inte en tanke på att åka och nu är det snart mindre än tre månader kvar. Sjukt, helt sjukt. Idag sas det högt för klassen, även om många redan visste.Nästa problem blir alla miljoner papper. Jag har fortfarande inte fattat om VI ska betala Sevis Feen eller om CETUSA har gjort det. De snackade om nåt kvitto på mötet men vem som har eller ska betala är fortfarande ett mysterium som kan förstöra en hel del om det blir fel.
Vad du är söt, min kära lilla ponny...
Idag så ringde jag till hästägaren och berättade att jag inte befinner mig inom Sveriges gränser till hösten. Att nu ha slutat med något som har betytt så otroligt mycket för mig under hela mitt liv känns tomt, jag vet inte vad jag ska göra utan hästarna ett helt år. Det har aldrig varit så länge förut. Värdfamiljen säger att de har kollat upp ställen där jag kan rida men det kommer inte bli samma sak som det är här. Sudden är dessutom en av de finaste hästar jag har suttit på och jag kommer sakna honom. Med lite tur kan jag börja rida honom när jag kommer tillbaka men själva grejen med att säga hejdå, nu blir det inget mer känns så definitivt på något sätt. Fast jag ska rida tills jag åker till Kroatien den 14 juni så helt slut är det inte. Inte än.Haha det låter som att det har tagit slut med en pojkvän.
Nattuggla
Så sitter man här igen. Min dator är väldigt duktig och stänger av sig särskilt ofta längre, men jag har också blivit grym på att skriva med den vinklad i knäet. Om jag hittar en kamera så kan jag lägga upp bilder på hur knäna ser ut efter nån timme, jag rekommenderar ingen att sitta med den i knäet och ha på sig shorts. Jag kan tänka mig att det inte skulle vara lika illa om jag hade beniga ben men så är inte fallet och det är bara att acceptera.Om jag vore duktig så skulle jag sitta och pränta på min svenskarapport som skulle ha varit inne i fredags men så blir inte fallet för jag har inte kommit på något att skriva om. Förslag mottages tacksamt från alla håll, och vinnande förslag belönas med en date. Med min tur blir det väl antagligen tjejdate, men fika är ju aldrig fel. Haha jag lyckades nog precis skrämma bort samtliga läsare. Det var inte tanken, gå inte! Eller kom tillbaka när det passar. Jag ska även skriva en bruksanvisning på engelska, och där blir det nog till min iPod (nanon) för den är så löjligt simpel att använda. Om jag hittar papperet med uppgiften på blir det ännu bättre tror jag. Men det gör jag nog på lunchen imorgon. Nationella i tyska imorgon kom jag precis på. Hör och läsförståelse tror jag, inte kul någonstans. Jag har nationella matte snart också men att få G brukar inte vara alltför anstängade.
Med den här texten har jag lyckats vara allmänt konstig och sjuk tråkig men sånt är livet. Sån är jag. Pluggbloggar är nog det tråkigaste som finns men jag har inget annat att skriva och jag behöver en ursäkt till att inte plugga. Det finns någon slags ironi i det.
Hade göttast alla!
Sometimes you just have to close your eyes and take a step over the edge
Först, tack alla som har stöttat mig under några jobbiga dagar, både i kommentarerna och på andra sätt. Det har betytt mer än ni kan ana. Nu är det slutdeppat och slutgnällt, för ett tag framöver. För igår gjorde jag något jag aldrig trodde att jag skulle göra.Jag ringde min värdfamilj.
Tidigare har allt som haft med resan att göra avskräckt mig och jag har helt enkelt undvikit att läsa om den, deras mail och liknande. Men så bestämde jag att det var dags att göra något, så jag skickar iväg ett mail till Paul och Nancy med mina telefonnummer och skypenamn. Jag fick, som alltid, snabbt svar, och där skrev de att de skulle ringa mig! När jag såg det så insåg jag att det var typ en halvtimme tills dess, och jag känner hur pulsen stiger. Vad ska jag säga? Hur kommer de låta? Kommer jag få ur mig någon engelska över huvudtaget? Jag klarar inte av att vänta, så jag bestämmer mig för att ringa själv. Signalerna går långsamt fram och tillslut hör jag ett Hello i andra änden av luren. Jag pratar med både Paul och Nancy, samtalet varar i ungefär 10 minuter och det kändes SÅ bra!!! Det är helt sjukt att de finns på riktigt, och att de låter jättetrevliga. Att prata med dem kändes jättebra och det var som att allt från de senaste dagarna försvann. Efteråt var jag hög på adrenalin, hade jag druckit något med alkohol i hade jag blivit packad på ingen tid alls.
Jag vill åka. Gärna nu på en gång.