Vad du är söt, min kära lilla ponny...

Idag så ringde jag till hästägaren och berättade att jag inte befinner mig inom Sveriges gränser till hösten. Att nu ha slutat med något som har betytt så otroligt mycket för mig under hela mitt liv känns tomt, jag vet inte vad jag ska göra utan hästarna ett helt år. Det har aldrig varit så länge förut. Värdfamiljen säger att de har kollat upp ställen där jag kan rida men det kommer inte bli samma sak som det är här. Sudden är dessutom en av de finaste hästar jag har suttit på och jag kommer sakna honom. Med lite tur kan jag börja rida honom när jag kommer tillbaka men själva grejen med att säga hejdå, nu blir det inget mer känns så definitivt på något sätt. Fast jag ska rida tills jag åker till Kroatien den 14 juni så helt slut är det inte. Inte än.

Haha det låter som att det har tagit slut med en pojkvän.