Fortsätt simma, fortsätt simma

Jag skulle ha tagit livmoderhalscancervaccinet idag (långt ord någon?) men av någon anledning blev det inte så. Jag undrar varför? Jag kom dit, jag var inte sen utan hade svindlande tre minuter tillgodo till bokade tiden, och alla vet att man aldrig någonsin för komma in precis när man har tid, så inget att klaga på där. Väl där så satte jag mig och läste intresserat i deras tidning, det handlade om Martin Stenmark och hur han var som pappa. Mycket allmänbildande måste jag säga (har jag berättat att jag anses som mycket allmänbildad enligt facebooktestet? Helt seriöst!) och jag vet nu saker som jag alltid har undrat över. Efter en inte alltid för lång tids väntan var det dags att ta mig in to get my shot, barnmorskan frågar om jag mådde dåligt efter förra sprutan men mig slår man inte ut med några klena sprutor! I vilket fall så ber hon mig ta fram sprutan. Vilken spruta? Den lämnade jag kvar förra gången? Näääeee? Men ska man hämta hur flera? Häpp, blev inget shot för mig idag. Förvirrande läge, jag ska tillbaka vid tre och hoppa in emellan två andra. Har jag några pengar? Näääee... Får jag tag på någon som har pengar (mamma)? Näääee... Vågar jag ringa och säga att jag inte kan komma? Näääee... Jag hade tur måste jag erkänna, bet ihop för att ringa och telefonssvararens ljuva stämma svarar. Vissa stunder i livet ska det finnas lite tur. 


Idag var första dagen som jag inte fick något mail från Montana sen jag fick veta att det är dit jag ska. Kändes lite tomt faktist. Men ska jag vara ärlig hade jag aldrig kunnat hänga med i mailtempot som de höll fyra månader framåt.