Never gonna run away, I'm not gonna hide

Ännu en vecka är slut, och ju mer som tar slut, desto närmare kryper slutet... Om tre veckor så är jag hemma. Det känns helt overkligt, som om Sverige inte riktigt finns längre. Det kommer att vara så konstigt att lämna allt. Vissa människor kommer jag aldrig att se igen och det känns så konstigt.
Jag vet inte vad jag ska säga om allt men med tanke på att framtiden might give me a treat så ska jag inte klaga. Livet är gött och det är det enda som räknas.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: