Var uppe och var social ett tag men sen så blev det för mycket och jag gick och la mig. Tänkte bara vila men det blev nog lite mer än så. Att vakna upp på svensk mark nästa morgon var overkligt, samtidigt som det var så vanligt. Nästan som om jag aldrig hade varit borta. Sjukt var det.

Att vara hemma är så vant, men ändå så nytt. Att träffa några kompisar var så härligt, men samtidigt så nytt och ovant. Inte för att något hade förändrats, men för att det ändå har hänt så mycket sen sist. Jag har förändrats massor sen jag lämnade alla i augusti, men det är som om jag vore mer "jag" än innan. Med andra ord, det är mer av en utveckling än en förändring. Utbytesåret är det bästa jag har gjort, och jag är så glad att jag kan fortsätta leva mitt liv i USA ett tag till. För nu när man tittar tillbaka, så är det så mycket mer än mitt utbytesår. Det är mitt liv.