They call me heartbreaker

Det senaste dygnet har allt varit en enda rora och jag vet inte ens hur jag fortfarande klarat av att halla mig pa fotter. Jag fick riktigt daliga nyheter igar, men jag vet att jag kommer att klara det tack vare vissa vanner som ar helt underbara. Det kommer inte att bli latt men det kommer att ga. Det maste ga.

Min pappa och syster kom hit idag, och nar jag sag dem pa flygplatsen sa kunde jag inte stoppa tararna. Sa sjukt skont och konstigt och overkligt att se dem igen, vet inte ens hur jag ska beskriva det. Att se dem i varat kok, eller i bilen, eller i sovrummet, det ar bara sa sjukt konstigt. Vi kakade lunch pa MaKenzie River och dar fick jag aven traffa min familjs gamla utbytis Fluvio som gar pa college i Helena. Han ar jattetrevlig, och jag kommer att kunna prata mer med honom ikvall.

Nar jag pratar med Guillermo far jag daliga nyheter igen, Judy ar pa sjukhuset. Guillermo och Sprite ska bo hos oss tills vidare, och sen sa far vi se vad som hander.

Inte mycket positivt idag men vi jobbar a det for att det ska bli battre. Together we can make it.