Don't look at me that way, you know you make me fall

Idag borjade som en vanlig skoldag, men den skoldagen slutade mindre kul. Jag far ett samtal fran en person som jag tycker om, och far veta att han har varit i en bilolycka och var pa sjukhus men nu var hemma. Hela bussresan hem sitter jag och skakar och onskar att jag hade nagon att prata med. Nar jag kommer hem sa far jag veta att jag fick en varning for mitt beteende pa bussen i fredags, nagot som jag skrev om i fredags eller lordags. Lustigt att man far en varning for sant. Mina vardforaldrar var inte arga eller nat men om jag far en varning till sa blir jag avstangd fran bussen i tre dagar. Drastiska atgarder har, men forhoppningsvis sa har jag skjuts fran och med oktober.

Jag stannade inte hemma sarskilt lange utan gick nerat gatan nastan direkt. Stannade dar ett par timmar innan jag blev hemringd med fler daliga nyheter. En dalig dag for nyheter helt enkelt. Pojken hade sjuk tur (anvande inte sakerhetsbalte), de hade tydligen blivit pakorda dar han satt och bilen hade voltat. Han klarade sig med ett inre blamarke, vilket inte kommer synas pa ett par dagar men som kommer vara enormt nar det val kommer fram. Det forsta han sa till mig nar jag kom var "anvand alltid sakerhetsbalte" right back at you man! Jag maste saga att jag nastan ar glad att jag inte fick veta forran skolan var slut for jag hade velat aka hem.

Jag vet inte vad mer jag ska beratta, det hander sa mycket att allt forsvinner och det kanns som att jag inte gor nagot fast jag gor mer an vad jag gjorde pa mina tidigaste dagarna har. Det kanske har blivit vardag, vad vet jag. Vardag ar inte nagot daligt, jag vill absolut inte aka hem. Hemlangtan ar inget som jag har tankt pa, visst kandes det lite jobbigt efter att jag hade pratat med mina kara kusiner som jag inte traffat pa lange. Det kan bero pa att jag har traffat nagon som jag verkligen har kul med, och som faktist uppskattar min ironi. Han ar cowboy, jag ska forsoka fanga honom pa bild och visa honom for er darhemma. Ni kommer fa hora mycket om denna pojk! Jag visade min uppskattning genom att bjuda pa Marabou, och vad sa han da? Det ar ingen skillnad mellan ameikansk och svensk! Jag gav honom saltlakrits som straff for det, och det tog honom ett bra tag att bli av med den, jag tror att den borjar bli gammal. Pa fredag ar det football som galler for mig, hemmaplan! Jag ska sjalvklart inte spela men det ar kul att vara dar. Jag ska ga med Jeremy och aven Hannah och hennes baby. Hon har inte fatt barn pa riktigt men hon har en klass som heter Developing Child, dar man far en latsasbaby som skriker och har sig. Planen ar att vi ska leka lattemorsor  hela helgen, fast jag ar barnlos. Kan inte saga att jag klagar.