A house doesn't make a home

Sista dagen pa Homecoming Week, vilket betyder att det var parade. Det later kanske kul men det var det inte. Jag och Hannah satt bak i bilen (inte i bilen utan pa... jag vet inte vad det heter, flaket?) och ovriga utbytisar i slapvagnen. Vivar sjukt coola dar vi satt och vinkade till folk, kande mig ganska dum faktist. Sahar snygga var vi:



Det ser ut som att jag forsoker tafsa pa henne men sa ar inte fallet. Nar jag tittar igen sa inser jag att det kanske inte ar min utan Hannahs. Nagon annan som var cool var Kevin fran Tyskland.




Kevin ar en skon prick, med fler tjejer an han har tid med. For att inte blanda ihop tjejerna sa skriver han in vilken class han har med dem i sina kontakter i telefonen. Han homecoming date heter Alexa English. Igar hittade han en lapp i fickan med en tjejs nummer och "text me". Det var pa morgonen och han har ingen aning om vem det ar.
Innan parade sa var det BBQ pa skolan. Maten var hamburgare, chips och brownies. Browniesarna var grona, Rustlers till ara. Valdigt goda ocksa maste jag saga.

CMR


Skandinaviska namn ar vanligt har, det ar laskigt hur vanligt.


JP, jag sa ju att han inte ar latt att fanga pa bild. For er jag inte har pratat med sa ar han typ min basta van har, tillsammans med Hannah.

Nu ska jag ga och gora mig snygg (HA) och latsas att jag kan nagot om klader. Om 20 minuter maste jag vara i det bla huset, och dansen haller pa till 11.45 pm. Varfor denna tid? I Montana far man inte vara ute langre an till midnatt om man ar under 18. Annorlunda? Nejda. Tanken ar alltsa att man ska hinna hem pa en kvart, vilket nog inte ska vara nagra problem for mig. Godnatt Sverige (Och Kroatien tydligen!)!