She gives it all but I want more

Texting ar sa oerhort viktigt i det har landet att jag maste lara mig att ta min mobil pa storre allvar. Som vissa darhemma kanske vet sa svarar jag inte pa text sa fort jag har fatt ett. Den attityden funkar inte i det stora landet i vast. Har ska man svara innan det har landat i telefonen. Jag har spenderat stora delar av dagen med att snacka med en tjej fran Key Club. Hon heter Echo och ar grymt trevlig, och med lite tur sa kommer vi ses i helgen nar jag inte har min Hannah att leka med, for hon ar och leker i Phoenix, Arizona. Ar jag avundsjuk? Nejda inte jag inte... Jag blir battre och battre pa det sociala spelet faktist, tro det eller ej. Jag menar, folk blir faktist glada nar jag oppnar kaften har. Helt allvarligt. Okej de flesta, tyvarr inte den personen som jag vill mest av allt for tillfallet. Oj vad seriost det lat, ni far tolka det som ni vill.

Om typ tva veckor ar det Halloween, och jag, Hannah, och nagra till ska ha kul som de coola singeltjejer vi ar! Jag vet inte hur seriost det ar med dater och sa da, men jag bryr mig inte for det ska vara tjejkvall och jag ska forsoka glomma faktumet att jag inte kan dansa. Om jag larde mig nagot pa Homecoming sa var det att amerikaner inte ar sa mycket battre. Tur det, men om det forandras till dess sa kan jag alltid hanga med the DJs, Mauro och Zach. Zach intervjuade mig for the Stampede, skoltidningen, och jag gav igen med att intervjua honom for Yearbook. Vi har en mycket speciell relation, och nu ar vi facebookvanner. Tank sa det kan bli.

Om 10 dagar ar det den forsta Yearbookdeadlinen, och imorgon ska jag stanna kvar i skolan och jobba till typ 6, och da ska jag vara med pa "Phone Call Party" nar man ringer alla senoir parents om baby ads. Det ar typ som vi gor skyltar med bebisbilder pa studenten. Ett satt att finansiera the Yearbook helt enkelt. Nu ska jag gora mr. Allen (som for ovrigt nastan ar min granne) glad genom att gora klart US History homework. Wish me luck!