Hey dude, what's up with your passport?

På något sätt känns det lite obligatoriskt att skriva om ambassadbesök om man ska till ett land där de kan vara lite paranoida. Jag menar det inte på något dåligt sätt, det är lite gulligt faktist! Efter ungefär en månad av papper som ska fyllas i, alltså ungefär en timmes effektiv tid, så var det dags att dra mig iväg. Dagen börjar på bästa sätt genom att jag lyckas försova mig. Efter en snabb titt i spegeln (och ingen på klockan) så inser jag att jag måste tvätta håret. När jag ändå var igång så rakade jag benen, hur mina prioriteringar såg ut tänker jag inte fundera på. Efter ett tag så beger jag mig av på den långa promenaden till ambassaden, 10 minuter tog det. Kön är längre än vad den hade varit om jag inte hade lagt tid på onödiga saker, men man vet faktist aldrig vem man träffar i en visumkö. När en vaktkille osm jobbade i "insläppet" börjar kolla på allas papper inser jag med en växande klump av panik att jag har glömt kuvertet som ska skicka hem mitt pass igen. När killen kommer fram till mig och jag piper fram att jag inte har något kuvert så säger han att jag måste gå och fixa ett.

"Oh, diplomat"
"Yeah, I don't have the envelope but I live closeby..."
"Good, go get it and then go to the window"

När jag var tillbaka typ 20 minuter och 66 kronor fattigare så har kön krympt rätt ordentligt och jag får gå fram och ställa mig först, mördarblickarna i ryggen gick inte att ta miste på. Efter en lååång väntan inne i själva rummet så fick jag tillslut ställa mig i en av luckorna, lämna fingeravtryck och svara på frågor i max en minut. Sen var det klart. 11 var jag hemma i tryggheten igen.