You don't have to do it alone

Jag maste beratta om bussresan igar for det var ratt kul. De basta bitarna maste jag tyvarr censurera men de roligaste ar inte daliga. Som ni kanske har markt sa ar inte bussresan till och fran skolan det roligaste jag har varit med om. Visst, det var kul forsta gangen bussen korde upp mot hallplatsen och jag gick in i en high school film men roligare an sa blev det inte, forran igar. Nar jag gar pa bussen pa eftermiddagen sa ropar Tiffany fran langst bak Kajsaaa come heeerreee! och det ar ju inget som man springer ivag fran. Hon sitter med en kompis och vi gor det oforlatliga, satter oss tre i ett tvamanssate. Vi lyckas sitta sa ganska lange och jag snackar med de flesta runt mig, men jag kan bara namnet pa syskonen. Efter ett tag stannar bussen, nagot som alltid ar ett daligt tecken, och stirrar pa oss i backspegeln. HOW MANY PEOPLE ARE IN THAT BACK SEAT??? That would be three svarar Jeremy, och jag maste flytta pa mig. Hon fragar varfor jag har satt mig dar, man far inte vara mer an tva i ett sate, och jag svarar att jag ar fran Sverige och inte vet hur man aker skolbuss. Hon ger mig en blick och en annan kille sager att han inte tror pa mig och att jag bara hittar pa. Jag blir sur och sager att jag kan ta med mitt pass pa tisdag och Jeremy och Tiffany sitter och typ "yeah she's from Sweden leave her alone" "You don't think she knows where she's from" osv. Killen pa andra sidan mittgangen snackar med mig och jag lyckas overtyga dem. Far dock inte sitta dar lange utan maste flytta fram till min ursprungliga plats pa tredjeraden till hoger i bussens fardriktning, och dar kommer jag sitta tills vi far tillatelse att byta platser. Jag vill sitta med de roliga langst bak i bussen. Och nar vi anda ar pa amnet bussar, det ar nagot med killar jag traffar pa bussen.