Bisatser och modala hjälpverb

Fan vad duktig man var som pallrade mig iväg till skolan. Var väldigt intälld på att inte göra det men insåg att jag måste förbättra mitt karma eller vad det nu heter. Jag tror stenhårt på sånt där vaddetnuär. I vilket fall så låg jag kvar i sängen imorse, och bestämde mig för att övertyga min käre mor om att detta var århundradets idé. Jag vill inte vara den som säger ööh jag är sååå sjuuuk, jag måste vara hemma idag utan jag tycker det är trevligt om mamma kommer med den idén. Bra för karmat också (finns det bestämd form för ordet karma, och isåfall, skrev jag rätt?) eftersom beslutet är fattat av högre makter (när mamma säger åt mig att göra bra saker, som till exempel att stanna hemma från skolan eller gå och köpa Ben and Jerrys lyssnar jag mer än gärna) vilket gör att jag kanske få bli en ko i nästa liv. Ni kan väl karmastegen? Spöken är längst ner, kor är högst upp, och så finns det en härlig mix av apor och annat i mitten.

Nästa veckan har jag tyskaprov. Det var nästan ett år sen sist, med min favoritherbst. När vi gick igenom provdelarna idag och fick ett papper att öva på så kändes det så bra. Det här är vad jag vill göra med mitt liv! Nån minut senare hör jag att vi inte ska ha bisatser på provet, utan det blir någon annan gång. Det finns inte ord till att beskriva besvikelsen.

Var ute hos sötaste ponnyn idag. Solsken och glädje, även om det var lite upp och ner med det. Jag står utanför lillstallet och fixar iordnind ponnyn när jag ser att två personer, i vissa kulturer skulle de kallas vänner men jag vet inte hur det är med det, sitter på sina ponnyer på väg ut. Jag ropar och hoppar men får ingen reaktion. Efter ett tag så ser de mig och jag tar i från tårna för att få fram mitt budskap Vänta på mig, jag ska bara tränsa, väntaväntavänta!!! Vännerna ler (det såg jag uförsig inte men jag antar det) och vinkar men svarar Näe du får vänta på Siri! Siri?! Inget ont om henne men hon befann sig inte ens där då, var på väg ut men inte på långa vägar där. Jag känner hur besvikelsen rinner genom kroppen för andra gången på denna redan tuffa dag, och försöker ringa till en av mobilerna men blir endast mött av den glada telefonsvararen. Ensam och övergiven bestämmer jag mig för att inte ge mig ut i skogen, utan istället leka dressyrtant på utebanan. Så blir det i ungefär 10 minuter innan jag inser att dresyrtant inte är något för mig utan istället väntar jag på Siri osm den snälla människa jag är. Slutet gott allting gott.
Godnatt








Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: